Den koptiska kalendern

Lite historia

Koptisk kommer från ordet egyptisk eller, mer exakt, från dess grekiska form Aigyptos. Araberna som invaderade Egypten år 641 e.Kr. uttalade det Gypt eller Kipt. Därför kallade de Egyptens befolkning för kopter.

Från början betecknade ordet koptisk både ett folk, ett språk och en religiös bekännelse.

Ett folk: Vid tiden för den arabiska erövringen var nästan alla kristna kopter, men de övergick gradvis till islam. Ordet ”kopt” kom då att syfta på dem som förblev kristna och förlorade sin etniska betydelse.
I dagens svenska syftar ”koptisk” främst på det äldre liturgiska språket (som inte längre talas) och den egyptisk-ortodoxa kyrkan.

Ett språk: Det har sina rötter i de egyptiska hieroglyferna. När Egypten ockuperades av grekerna fann egyptierna det grekiska alfabetet enklare att använda än hieroglyferna och tog det i bruk. De lade till sju nya tecken för att återge vissa egyptiska ljud.

Det koptiska språket har utvecklats så här: hieroglyfer => nyegyptiska => demotiska => ptolemeiska => sydkoptiska (sahidiska) och nordkoptiska (bohairiska).

I dag studeras språket fortfarande vid vissa universitet.

En religiös bekännelse: Enligt traditionen grundades den koptiska kyrkan av evangelisten Markus. Dess historia har präglats av svårigheter och förföljelser.

När kyrkan grundades stod Egypten under Diocletianus, vars tillträde dateras till år 284 e.Kr. Kristendomen var inte erkänd av Rom, och Diocletianus beordrade förföljelser av kristna i hela Romarriket. Kopterna i Egypten drabbades särskilt hårt, och många blev martyrer redan från år 305.

Den koptiska kyrkan följde monofysitisk tradition (läran att Jesus Kristus endast hade en gudomlig natur och ingen mänsklig).

Efter konciliet i Chalkedon (451), som slog fast att Kristus hade två naturer (gudomlig och mänsklig), gick utvecklingen mot en brytning mellan den koptiska kyrkan och den stora kyrkan.

Dagens koptiska kyrka står under patriarken av Alexandria och har närmat sig den östortodoxa kyrkan, med vilja att lägga äldre kontroverser bakom sig.

Kalendern

Precis som den etiopiska kalendern har den koptiska kalendern sitt ursprung i den fornegyptiska vaga kalendern, med en justering av skottåren.

Den liknar därför i hög grad den julianska kalendern.

Året består av tolv månader om 30 dagar, följda av en ”liten månad” med 5 eller 6 epagomenala dagar (5 dagar i vanliga år och 6 dagar i skottår), på arabiska kallade 'Ayyâm al-Nasî.

De tolv månaderna har behållit de egyptiska namn som användes under det första årtusendet f.Kr. Stavningen varierar mellan källor; här följer en av dem.

Den här kalendern har, till skillnad från den fornegyptiska vaga kalendern, en fast startpunkt (1 tout år 1), vilket motsvarar den 29 augusti 284 i juliansk tideräkning.

Varför just 284? När man vet att den koptiska kalendereran också kallas martyrernas era (markerad med A.M. Anno Martyrium) och att kalendern ibland kallas martyrkalendern blir svaret tydligt: den koptiska kalendern räknar från året då den romerske härskaren Diocletianus kom till makten.

Koptiskt nyår (Nairouz) infaller numera den 11 eller 12 september i den gregorianska kalendern (29 eller 30 augusti i den julianska kalendern).

Skottår

De följer i praktiken samma rytm som i den gregorianska kalendern enligt följande regel: ett koptiskt år är skottår om slutet av motsvarande gregorianska år ligger precis före ett gregorianskt skottår.

Exempel: misra 1719 (koptiskt) motsvarar augusti/september 2003 (gregorianskt). År 2003 följs av 2004, som är skottår. Alltså är 1719 A.M. ett skottår.

Koptisk vecka och koptisk dag

Den koptiska veckan har sju dagar, med söndag som första dag. Dagarnas namn är följande:

Den civila dagen börjar på morgonen, men den liturgiska dagen börjar på kvällen vid solnedgången.