Kalendertyper

Den här sidan är till för dig som är ny i ämnet kalendrar och vill få grepp om grundläggande begrepp kring de stora kalendertyperna.

Du får mest ut av den om du först läser sidan om astronomiska grunder. För den som redan är insatt är den här sidan nog lite väl förenklad.

Introduktion

För dig som inte har läst sidan om den astronomi som behövs för att förstå kalenderns uppbyggnad börjar vi med några nyckeltal:

Siffror att komma ihåg

Om vi gör en snabb sökning på nätet efter ”kalendertyper” ser vi ofta samma uppdelning: månkalendrar, solkalendrar och luni-solära kalendrar.

Begränsar vi oss till dagens kalendrar räcker de tre typerna oftast långt. Men om vi, som på den här webbplatsen, även vill förstå äldre kalendrar behöver vi lägga till några typer till.

Vi tar det steg för steg.

Om vi mycket kort definierar en kalender som ett system för att mäta tid inser vi snabbt att vi behöver en måttenhet.

Och om vi står där nakna mitt på en äng, vilken tidsenhet väljer vi då?

Tiden mellan en soluppgång och nästa? Mellan en solnedgång och nästa? Det blir ändå lite väl kort som huvudenhet, även i mänsklig skala. Dygnet (dag + natt) får därför bli en underenhet till något större.

Månkalendern

Med lite tålamod ser vi snart att en himlakropp nära oss visar tydliga, återkommande förändringar: månen. De mest synliga lägena är nymåne och fullmåne. Nymåne är läget då månen inte syns. Fullmåne är läget då vi ser hela skivan. Mellan två identiska lägen går det i genomsnitt 29,5305882 dagar. I praktiken kan det ibland bli 29 dagar, ibland 30, eller andra värden inom intervallet.

Det räcker för oss. Vi använder den här lunationen som tidsenhet, kallar den månad och grupperar flera sådana (säg 12) till en större enhet. Då har vi skapat en månkalender.

En månkalender är alltså en kalender som använder månens cykler (i dagar) som tidsenhet.

Den muslimska kalendern är ett exempel på en månkalender.

Solkalendern

Om du själv inte är muslim kan du fråga muslimska vänner om ramadan alltid infaller under samma årstid. Svaret är nej.

Det vore praktiskt med en tidsenhet som gör att perioder av värme, regn och kyla hamnar på ungefär samma plats i året. Med ännu mer tålamod än när vi studerar månen ser vi att årstiderna hänger samman med skuggan från en pinne nedstucken i marken. Och vilken himlakropp skapar den skuggan? Solen.

I solens skenbara rörelse runt jorden (fast det i verkligheten är jorden som rör sig runt solen, som sagt: läs astronomisidan) finns en position där pinnens skugga är som kortast.

Då kan vi ta tidsintervallet mellan två identiska solpositioner i samma årstid (till exempel vårdagjämning) som vår tidsenhet: det tropiska året. I genomsnitt är det 365,24221935 dagar. Vi kallar enheten år och kan, om vi vill, dela den i godtyckliga underenheter (säg 12). Då har vi skapat en solkalender.

En solkalender är alltså en kalender som använder solens cykler (i dagar) som tidsenhet.

Den gregorianska kalendern (den vi använder i Sverige) är ett exempel på en solkalender.

Det svåra är att få medelvärdet av antalet dagar över flera år att motsvara det tropiska medelåret. Ju färre år som krävs för att nå den noggrannheten, desto bättre blir kalendern.

Den luni-solära kalendern

Nästa fråga ligger nära till hands: varför inte kombinera båda och ta hänsyn till både måncykler och solcykler?

Det är just det luni-solära kalendrar försöker göra. Den stora svårigheten är att 12 månmånader inte alls motsvarar ett solår. Därför måste man då och då lägga till en extra månad i ett år för att systemen inte ska glida isär.

En luni-solär kalender är alltså en kalender som samtidigt använder månens och solens cykler (i dagar) som tidsenheter.

Den judiska kalendern är ett exempel på en luni-solär kalender.

Andra möjliga typer

Vag kalender

Vad händer om man misslyckas, medvetet eller inte, med att bygga en solkalender? Till exempel om man alltid använder år på 365 dagar utan att då och då lägga in längre år för att närma sig ett medelår på 365,25 dagar?

Då händer samma sak som i månkalendrar: kalendern driver gradvis i förhållande till årstiderna. Följden blir att högtider som sägs vara fasta flyttar sig i året. Jul, som först låg på vintern, skulle till slut hamna på våren och sedan på sommaren.

Det är den här glidningen som gör att sådana kalendrar kallas vaga kalendrar.

Den forntida egyptiska kalendern är ett exempel på en vag kalender.

Horisontkalender

För vissa folk och civilisationer som saknade skrift var ett sätt att orientera sig i tiden att veta var solen gick upp eller ner vid horisonten under olika dagar på året. Den typen av kalender, baserad på direkt observation, kallas horisontkalender.

Hopi-kalendern är ett exempel på en horisontkalender.

Slutsats

Solen och månen är de två himlakroppar som ligger bakom uppbyggnaden av de flesta kalendrar.

Eftersom månkalendern är enklast att skapa är det ofta den vi möter i äldre kalendrar.

Solkalendern, som bygger på mer avancerade astronomiska begrepp (dagjämningar, solstånd med mera), kommer ofta senare och är betydligt svårare att finjustera. Spår av äldre månkalendrar finns ändå kvar, till exempel antalet månader, även när ”månaden” inte längre motsvarar den ursprungliga månmånaden.

Nu kan vi börja utforska kalendrar från olika platser och tider.